Letra de Ur Djupet - Finntroll

F�rbannad och gl�md.
Evigheten, ensamheten.
Jag tog mina steg.
Sista men f�rsta.

Tusen och trettio steg.
Mot j�rdkarnans Brinnande valv.
Den skalv, den skalv.

Da visade sig, modern i djupet.
Sa dold, sa hemig.
Om henne jag talt inget mer.
Ty om moderns visdom sjunga.
Inte en levande sj�l.

Ur vad jag trott.
Min undergang bliva, jag steg och k�nde kyla.
Ett ljus sa l�ngtat.
Ett ljus sa ljuvt.

Jag sprang ner en �lg.
https://www.coveralia.com/letras/ur-djupet-finntroll.php
Under manens sk�ra.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens gl�d.
Den br�nde mitt svalg.

Ilskan kl�ste och mitt hj�rta brann.
H�mndens tid kommit.

Ty blod f�r blod.
Var h�mndens hamn.
Da ristade jag mitt skinn.
Med urgudens namn.

Med urgudens namn.

Jag sprang ner en �lg.
Under manens sk�ra.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens gl�d.
Den br�nde mitt svalg