Letra de Rovf�gelns �gon (Pupila De �guila) - Arja Saijonmaa / Inti-Illimani
Letra de canci�n de Rovf�gelns �gon (Pupila De �guila) de Arja Saijonmaa / Inti-Illimani lyrics
Det kom en f�gel
satte sig pl�tsligt
uti mitt �ppeltr�d.
Jag kunde inte se den f�r kv�llen
hastigt mot natten led.
Klagande sa han han suttit ensam,
fastkedjad, f�ngslad i bur
vingarna hade, l�ngsamt och noggrant,
en efter en plockats ur.
L�nge och utdaget kved han och gnydde,
k�rleken min blev hans kur.
F�geln satt stilla och tyst som i graven
�ter tills dagen grytt
Solstr�lar varma v�ckte en morgon
ljuvlig var vindens fl�kt
i tr�dets yviga grenar f�rstod jag:
f�geln var illa kl�st
I r�da blodstr�mmar livet rann bort
och ensam var sj�len d�.
Sm�rtfylld var drillen som lj�d i hans strupe
och enslig var hj��rtats gr�t
S�ngen jag �ppnade, tonen talade
till honom g�ng p� g�ng
och min gitarr med basstr�ng tog om den,
k�rlekens mjuka s�ng.
Nu blev han b�ttre,
pl�tslig s� log han;
k�rlekens dryck var god.
Men s� en dag kom ett entr�get bud
ifr�n hans gamla bur.
Svartlila blommor slog ut p� mitt tr�d
men han bara for sin v�g.
T�r upp� t�r i �gonen steg,
f�rblindad av sorg jag blev.
https://www.coveralia.com/letras/rovfagelns-ogon--pupila-de-aguila--arja-saijonmaa---inti-illimani.php
Och som minne var bitterhet kvar,
den l�mnade han i pant.
Stolt tog han med sig min �mhets blomma
min sol, min m�ne, mitt tr�d.
Innan han for han gav mig en g�va:
ett p�rlband runtom min hals.
Jag bara gned det som Alladins lampa
och p�rlorna gl�nste i kapp.
Minuterna gick och timmarna gick
och livet tycktes f�rg�,
men s� skedde ett under,
tillbaka han kom, med flera s�r.
�n st�rre tystnad, �n st�rre beskhet,
l�nga och vassa klor.
Orden kl�ste min hud n�r hans talade,
ondska med bitter smak.
F�gel som kommer objuden till dig
och inte vet vart den ska
den blir allt en usel f�gel,
f�nge i egen flykt.
Ondskefull, rastl�s stannar den kvar,
den dricker, tiger och far,
t�mmer din brunn, tystar dig s�ng
och kastar din nyckel i hav.
F�geln kom kvidande, jag vill tr�sta den,
gav av min k�lla klar
och med min �mhet
r�rde vid �gonen;
rovf�gelns �gon det var.
Rovf�gelns �gon det var,
Rovf�gelns �gon det var.
satte sig pl�tsligt
uti mitt �ppeltr�d.
Jag kunde inte se den f�r kv�llen
hastigt mot natten led.
Klagande sa han han suttit ensam,
fastkedjad, f�ngslad i bur
vingarna hade, l�ngsamt och noggrant,
en efter en plockats ur.
L�nge och utdaget kved han och gnydde,
k�rleken min blev hans kur.
F�geln satt stilla och tyst som i graven
�ter tills dagen grytt
Solstr�lar varma v�ckte en morgon
ljuvlig var vindens fl�kt
i tr�dets yviga grenar f�rstod jag:
f�geln var illa kl�st
I r�da blodstr�mmar livet rann bort
och ensam var sj�len d�.
Sm�rtfylld var drillen som lj�d i hans strupe
och enslig var hj��rtats gr�t
S�ngen jag �ppnade, tonen talade
till honom g�ng p� g�ng
och min gitarr med basstr�ng tog om den,
k�rlekens mjuka s�ng.
Nu blev han b�ttre,
pl�tslig s� log han;
k�rlekens dryck var god.
Men s� en dag kom ett entr�get bud
ifr�n hans gamla bur.
Svartlila blommor slog ut p� mitt tr�d
men han bara for sin v�g.
T�r upp� t�r i �gonen steg,
f�rblindad av sorg jag blev.
https://www.coveralia.com/letras/rovfagelns-ogon--pupila-de-aguila--arja-saijonmaa---inti-illimani.php
Och som minne var bitterhet kvar,
den l�mnade han i pant.
Stolt tog han med sig min �mhets blomma
min sol, min m�ne, mitt tr�d.
Innan han for han gav mig en g�va:
ett p�rlband runtom min hals.
Jag bara gned det som Alladins lampa
och p�rlorna gl�nste i kapp.
Minuterna gick och timmarna gick
och livet tycktes f�rg�,
men s� skedde ett under,
tillbaka han kom, med flera s�r.
�n st�rre tystnad, �n st�rre beskhet,
l�nga och vassa klor.
Orden kl�ste min hud n�r hans talade,
ondska med bitter smak.
F�gel som kommer objuden till dig
och inte vet vart den ska
den blir allt en usel f�gel,
f�nge i egen flykt.
Ondskefull, rastl�s stannar den kvar,
den dricker, tiger och far,
t�mmer din brunn, tystar dig s�ng
och kastar din nyckel i hav.
F�geln kom kvidande, jag vill tr�sta den,
gav av min k�lla klar
och med min �mhet
r�rde vid �gonen;
rovf�gelns �gon det var.
Rovf�gelns �gon det var,
Rovf�gelns �gon det var.
